Igår pratade vi lite ja och johan. det är bara drygt 10 veckor kvar och då säger johan helt plötsligt att nu kan det komma närsom helst. då blev det så verkligt på något sätt. en liten liten kännsla av panik och rädsla stiger innom mig. men även lycka och glädje finns här. men vad händer nu då. allt är färdigt men ja känner mig inte redo psykiskt. ja vill ha den i min mage ett tag till. ja har liksom blivit van nu. hur kommer allt att gå. kommer ja att klara av att sätta detta barn till världen?
ja tänker för mtcket, säger både johan och min mamma. men det här är sådant som man inte kan låta bli att tänka på. även om vi har de flesta av sakerna till bäbisen klara så är det ändå mycket som vi ska göra. skötbordet ska lackas, för om det ska stå på toa så får inte det bli blött för då blir trät dåligt. och så har ja suttit och funderat på om man ska ta och lacka sängen oxå när man ändå är igång med det. och så ska det sättas ihop och tyget till vagnen ska tvättas och sättas på. känner en liten stress byggas upp innom mig. mamma har lovat att hjälpa till så det blir nog bra. men ändå känner ja det så här. men men får väl ta och stressa ner en aning i alla fall.
över och ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar