Förlossningen

Varning!!
Kännsliga läsare varnas (hihihi)



började på natten den 14 februari med värkar men de slutade runt 2 tiden så ja gick och la mig brevid johan och somnade ganska fort.

05.20 Johan håller på och grejar inför sin "resa" till jobbet (på NÄL i trollhättan, lägligt) och ja vaknar går på toa och får värkar. tänker inte mer på något, johan får värma vetekudden som ja kan lägga på magen innan han åker. får en puss och han ger sig av. går upp en stund senare tar en alvedon och lägger mig igen. (har just nu ingen koll på tiden alls) ringer johan och fragar vart han är, han hade just kommit fram. talar om för honnom att ja ringer förlossningen nu för det känns inte riktigt som de värkarna gjort förut. förlossningen tycker att ja ska komma in och de får ta en titt eftersom ja trodde vattnet gått dagen innan men då trott att ja kissat på mig (var doc inte vattnet dagen innan.) ringer johan´s mamma och säger att nu får vi åka in. hon gör en smörgås och tar med till mig. maria hänger oxå med. vägen till NÄL är ja inte så uppmärksam på något. är med och små pratar lite med är för det mesta tyst.

johan möter upp på parkeringen, lugn som en filbunke. han guidar mig in på förlossningen och vi kommer in på ett undersökningsrum. (ingen koll på tiden fortfarannde.) där blir ja undersökt och de tar en CTG kurva på barnets hjärtljud. jag är öppen 4 cm och barnet mår bra. blir erbjuden att vara med i en studie med akupunktur. testar då detta. men blev lottad att bli utan nålar, vanliga nålar eller nålar mad svad ström. ja hade hoppats på utan nålar faktiskt men fick vanliga nålar. fick fylla i lite papper om smärtan och vart den satt. sen kom ja till ett förlossningsrum. där fick ja på mig en så underbart fin skjorta och porriga nättrosor med en binda stor som en motorväg.

sen började de sätta nålarna. en mitt uppe på huvudet, en mellan ögonen, en i varje hand, en på varje fot och en på varje ben och ett antal i ryggen och rumpan. de skulle sitta i mig i 40 min och med 10 minuters mellanrum kom det någon och skruvade på alla nålarna. och under hela förlossningen skulle ja fylla i ett papper var 30 min och hur lugn jag var, hur ont jag hade och vart det gjorde ont. sedan fick ja lite mat så ja antar att det var lunch tid. och sen blev ja undersökt, öppen 6 cm. johan gick iväg och åt mat. han hade ju matlådan i kylen där han äter när han jobbar. så kom han tillbaka och ja fick krypa ner i ett gigantiskt plastbadkar. riktigt skönt. sen kommer ja tillbaka till rummet och de tar ett blodprov, sätter en nål och ja får penicillin efter som ja trodde vattnet gått. (men det hade det ju inte gjort) sen får ja en EDA, en slang in i ryggen som "pumpar" in bedövning med jämna mellanrum. fungerade faktiskt bra. och när de hade satt EDAn fick bebisen en elektrod på sitt lilla huvud för att kunna mäta hjärtljuden. och när hon satte dit denna så gick vattnet. ja trodde ja kissade på mig men barnmorskan sa bara hopsan nu gick vattnet visst.


sen började ja med lustgasen. fy fan vad den smakade illa. men vilken effekt den hade. först blev ja helt lugn sen helt yr och störtskön. johan tyckte bara ja var otrevlig. när han inte gav mig masken med lustgasen tillräckligt snabbt slog ja till honom i ansiktet med den.

sen fick ja värkstimulerande dropp, EDAn gör att värkarbetet kan av ta lite. då var ja tvungen att stå upp och rulla med höfterna. vilket var skitjobbigt och ja var trött av alla värkar. sen fick ja tillslut lägga mig, eller ja sick sitta skräddare i sängen eftersom ja inte orkade stå upp. nu börjar allt bli lite suddigt för min del. skrek en hel del och var på dåligt humör. antar att krystvärkarna börjat nu för det känndes som att ja skulle skita på mig hela tiden. de kom in med jämna mellanrum och undersökte mig, och frågade de där frågorna i studien. lilla gumman satt fast. en läkare undersökte mig och sedan gick hon ut. sen kom de in igen och en person i vitt (johan sa att det var en dansk manlig läkare) som oxå undersökte mig. ja krek och var helt galen. hade nu gått 3 timmar sen krystvärkarna börjat och det gjorde riktigt ont. ja skrek: skär upp mig, ja orkar inte mer!!!! den vitarocken sa att vi skulle testa sugklockan annars skulle vi göra som jag sa. så när de satt fast klockan och det kom en värk stod en bakom mig och tryckte upp mig i sittande ställning, en "hängde" på min mage och läkaren drog i klockan. inget hände. nu hade ja så ont så ja bara vrålade. försökte ha munnen stäng när de sa till mig men det gick inte. och så kom en värk till. sen så kom de med en sax klipte lite och så kom en värk till och sen kom det skrik, men inte från mig utan från vår underbara Wilma. fick upp henne på magen och ja bara grät, inte för aatt jag hade ont, för det hade ja inte längre. kännde inget, joo bara lycka, lycka över att äntligen få träffa min älskade molgan som var en Wilma.

Johan klippte navelsträngen, sen fick han ta henne lite för ja skulle sys ihop. ja "sprack" och blev klippt så det behövdes sys lite. vi fick in en jätte fin fikabricka med äppeljuice, kaffe, obóy, och mackor.

sen fick ja duscha av mig lite. böjde mig ner och skulle torka mig, fick då ringa på personal för ja svimmade nästan. kom en snäll tjej och hjälpte mig, och sen stod en säng utanför toan. sen fick vi ligga en litenstund i förlossningsrummet, och flyttades sedan till BB. johan sov med mig där. vi sköv ihop våra sängar och hade vår lilla prinsessa i mellan oss. johan tog henne hela nätten när hon skrek så att ja skulle få sova. Han var helt underbar under hela förlossningen. även om jag var jätte otrevlig och elak mot honom.

Finns ingen annan som jag älska så mycket som Johan och Wilma!!!!!!!!!!!!

har tydligen brytit svanskotan oxå. men det var värt allt. ångrar inget!!!

över och ut