sitter här och kan inte sova. har värkar/sammandragningar. om det inte släpper snart ska ja ställa mig i duschen spola lite på magen med varmt vatten. det värsta är ju att man kan ju inte springa och duscha i tid och otid. för det första så torkar vattnet ut min kropp, för det andra är det jobbigt just nu att ta av sig kläderna pga trycket mot bäckenbenet och ljumskarna och för det tredje så ska man torka sig och ta på dig sedan. att torka fötter och ben är något av en utmaning för mig just nu. hahahaha......
att gå och vänta just nu är en hemsk känsla. även om ja har fått ett datum för BF så känns det ändå jobbigt. för man kan ju nästan säga att det sattigång. har värkar men inte så regelbundna, är öppen lite granna men vad fasiken händer det inget då!?? ja vet att det kan dröja länge kan även bli efter BF men ja tycker ju att det har börjat nu så dert kan ju inte vara långt kvar. ja vill inte att det ska vara långt kvar.
missförstå mig rätt nu, ja har verkligen älskat att vara med barn, men nu får det liksom vara klart. det behöver inte ta längre tid nu. man ska ju vara gravid i 9 månader och nu är ja i 9:de månaden.
början av graviditeten var liksom lite svår att förstå, trodde inte riktigt på det. fast så hade vi ju tecknen, illamående, ömmabröst, utebliven mens (det enda som ja då tyckte var bra) ökat sug efter alla möjliga knäppa saker och ledsen för det minsta.
sedan var vi på UL då började man fatta det lite mer men det känndes ändå overkligt att ha en liten sak som tillslut ska bli en liten människa, mitt barn. och så började magen växa, kläder passade inte längre brösten gjorde ont och så kom de första "puffarna" i magen. Allt blev så underbart då!
sen passade inga kläder utav mina gammla. så kunde johan vara med och känna sparkarna, sedan kunde man se sparkarna på utsidan. helt underbart. nu var det lite lättare att fatta vad som hände.
nu är magen jätte stor (inte så stor som ja trodde den skulle vara dock men är väldigt nöjd med det) och mest ivägen. kan inte sitta och mysa i soffan med johan utan att känna mig som en stor fet degklump. svårt att ta sig upp ur soffan och sängen. ändå underbart för ja vet vad som snart vill komma ut och lära känna mig/oss. men man vill inte vänta nu. nu har tiden varit så lång att även om det är mysigt så blir det jobbigt och man vill liksom bara att det ska vara över!
halsbrännan kommer krypande upp för min strupe nu så ska fylla på ett glas isvatten och häva i mig sedan ska ja in och spola lite med duschen på magen för nu gör det riktigt ont.
över och ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar