En liten en som antagligen är lik mamma (mig) envis som en åsna. Ville inte ligga rätt. Vi fick se allt hjärna, hjärta, revben, lungor, njurar, ben, lår, rumpa, blåsa men inte könet. När vi nu bestämt oss för att vi vill veta. Molgan (som ja kallar den efter alfons åbergs låtsaskompis) låg och tryckte mot fosterväggen med sin lilla navelsträng mellan sina små ben. Men men vi tar det som en överraskning. Spelar ju ingen roll vad det blir men skulle kännas bra att få förbereda sig lite men får köpa så kallat unisex kläder och sådant. Vi kommer att älska barnet lika mycket vad det än blir. Eller rättare sagt vi älskar det redan.
Över och ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar